måndag, oktober 09, 2006

Oj vad den buffar...
Jag har ju varit osäker på om det jag kännt
verkligen kan vara bebisen, men nu är jag säker.
Det måste vara h*n som ger sig till känna...
Det är så fruktansvärt mysigt.
Längtar till Finn kan känna det...

Jag har en enorm lust att åka bort...
Lååångt bort.
Den dämpas ju inte direkt av att svärmor sticker
till Indien några veckor över jul.
JAG VILL FöLJA MED!
Undrar om man kan skylla jättemagen på wienerbröd...

Btw...
Ja C det ÄR sant. :D
Trodde du att jag skojade i lördags? ;)

Kanske ska äta ngt.
Klockan är 16:15 och jag har ätit en tallrik fil med havrefras.
Har ingen som helst matlust...

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är inte så att jag inte tror på dig, men det är så underbart att jag inte kan fatta det. Nu är vi vuxna och nya dörrar öppnas och våra liv förändras på positiva sätt!! Helt underbart!! Kram på dig!